Bondgården Övrabo

Bondgården Övrabo

kvalitetshäst

Hänt på FarmenPosted by Sanna Soleskog Mon, September 06, 2010 08:34:21

Vissa drömmar bär man med sig extra länge. Alltsedan jag som tonåring fick vara med min första stora hästkärlek Cockburn när han deltog i kvalitetstävlan har jag tänkt att jag en dag ska vara där med en egenuppfödd häst. I lördags var dagen då det inträffade, vår Sequoia var med och gjorde riktigt bra resultat tillsammans med sin visare Malin. En rolig detalj i sammanhanget är att Cockburn och Sequoia är märkligt lika varandra - samma färg, sned bläs och rätt små i typen. Ödet, slumpen eller ett tecken från ovan...? ;-)

Vrickat i stallet

Hänt på FarmenPosted by Sanna Soleskog Tue, August 24, 2010 23:12:08

Även om vi har en orättvis otur med hälsan hos våra hundar har det delvis kompenserats med friska hästar. Dessvärre har vi i nuläget två sjuklingar, både islandshästen Indiàna och newforest/fullblodet Svarten har, vad det verkar, gått och vrickat sig. Inte mycket annat att göra än att se att de mår hyfsat och avvakta. Sjuka hästar är annars något som världen verkar full av. Inte minst kotledsinflammationer etc verkar man nästan acceptera som en alldeles normal åkomma och alltför många hästar "döms ut" då de rimligen borde haft minst tio år kvar som ridhästar, om de tränats och bott på ett bättre sätt.

Som en följd av det är hästförsäkringar ohemult dyra - vi får alla vara med och betala för en slit-och-släng attityd till våra hästar. En väg till en mer skonsam hästhantering och ridning är att försäkringsbolagen gör som man gör med bilförsäkringar och baserar premien på en riskbedömning. Enkelt uttryckt; har man utnyttjat försäkringen mycket så stiger helt enkelt premien när man vill teckna en ny försäkring. Kanske hade det gjort att fler människor fått njuta av äldre, välhållna hästar som Drake (22 år) och Sabia (23).

en helt EU-förbjuden gurka

Hänt på FarmenPosted by Sanna Soleskog Wed, August 11, 2010 19:24:44

Om växthussäsongen i Övrabo kan man kanske ha synpunkter - t ex varför tomaterna har fått breda ut sig hursomhelst och vem som kom på idén att odla jättepumpa i ett litet växthus. Det är hursomhelst mer växtlighet än något annat år och får man fram en sån gurka som på bilden så kan man ju inte vara annat än nöjd. God var den också!

årets byggprojekt

Hänt på FarmenPosted by Sanna Soleskog Sun, August 01, 2010 11:51:02

De senaste åren har vi varje höst/vinter sagt: "Nu ska vi inte bygga något mer på länge". Ändå - när våren kommer har det alltid funnits ett byggprojekt på gång för lagården. Årets byggprojekt är ett litet hus och diverse kringutrustning för vår nya fodervagn som förhoppningsvis ska göra livet bättre både för oss och korna.

Som den lantliga Dr Phil jag är konstaterar jag också att det är en stor fördel att Stefan och jag driver vårt företag tillsammans, det faktum att eventuella renoveringsprojekt i boningshuset får stå tillbaka är lättare att ta då.

lösning på ett världsproblem

Hänt på FarmenPosted by Sanna Soleskog Sat, July 31, 2010 22:08:52

Det är upprörande hur mycket mat som slängs, både i affärer men också mat som folk slänger hemma. Konstigt - när det för alla som har mer yta än en balkong - finns en fin lösning på det! Jag har sagt det förut, mer höns (och ankor) åt folket!

knasAnka

Hänt på FarmenPosted by Sanna Soleskog Sun, July 18, 2010 21:33:42

Kanhända bor världens knasigaste anka i Övrabo. Ankan i fråga - Alonzo - har varit ankling (motsvarighet till änkling) en tid och för att lindra hans ensamhet fixades en spegel så att han inte skulle känna sig så ensam. Man kan nog säga att det funkade lite för bra, Alonzo är så förtjust i sin nya, trevliga och snygga vän att han inte visar något intresse för de rara ankungdomar som flyttat in i hans hus...

dagens jubilar

människoungarPosted by Sanna Soleskog Sat, July 17, 2010 19:13:37
...är Idun som fyller ett år idag!

Katternas Katt har vandrat vidare

Hänt på FarmenPosted by Sanna Soleskog Fri, July 09, 2010 23:56:57

För tre år sedan kom, på lite märkliga vägar, en stor röd kattherre till oss. Vart han hade levt sitt liv tidigare vet vi mycket litet om, men han intog verkligen Övrabo och blev dess obestridde kattchef. Han ägde en stolthet och värdighet som ingen annan, tillsammans med en social och trevlig sida som gjorde att han ofta följde med familjen på utflykter och promenader och inte sa nej till lite klappar.

Jag hade hoppats på att Rolfs liv med oss skulle blivit längre, men för en fri katt är vår förbannade väg en fara och i morse tog den hans liv. Han har fått en fin grav med eget stenröse värdigt Katternas Katt och jag tror att han kanske redan har återfötts någonstans. Troligen som tiger.

Next »