Bondgården Övrabo

Bondgården Övrabo

måndagar- i entusiasmens tecken

GenerelltPosted by Sanna Soleskog Mon, February 02, 2009 22:20:14

Som alltid på måndagar har jag idag varit och haft ridlektion med mina rara ridgrupp. Med stor iver och smittande entusiasm tar sig de åtta tjejerna sig an utmaningar som att göra en bra galoppfattning, att rida volt tillbaka och ibland att överhuvudtaget få hästen att gå åt ungefär rätt håll. Det är en ynnest att få vara med och se leendet när en liten ryttare lyckas med att fatta galopp och lyckas galoppera den svindlande sträckan tio meter, eller koncentrationen inför ett 25 cm:s hinder. Som tonåring funderade jag ibland på om jag skulle kunna fortsätta hålla ridlektioner "sådär lite vid sidan om", för jag har alltid tyckt mycket om kombinationen av lärande och hästar. Att som nu, också få göra det med glada, pigga och duktiga lektionshästar känns verkligen kul. Och kanske är någon av mina adepter en blivande världsstjärna? Eller kommer någon av dem att uppleva samma glädje med hästar som jag har gjort och gör. Och det är inte det sämsta.. En något mindre ryttarinna än mina elever - Freja på snälla, gamle Drake

i väntan på...veterinär

GenerelltPosted by Sanna Soleskog Thu, October 30, 2008 20:33:47

Stora delar av denna dagen har jag och den tappre västgötaspetsen varit på djurklinik för att undersöka hans ena, haltande, ben. Vis av erfarenhet visste jag att det skulle ta tid, men jag blir ändå förvånad över att man kan ha ett sådant system på alla större djurkliniker jag varit på.

Först blir man mottagen av en sköterska, som visar in en i ett rum. I en halv evighet väntar man tills veterinären kommer in och gör en snabb analys av läget. Veterinären drar vidare på nya äventyr medans man får vänta på en sköterska som ska ge hunden lugnande och röntga den. När bilderna är tagna (fantastiskt snabbt med digital teknik) väntar man ytterligare en kvarts evighet innan veterinären kommer och beslutar att fler bilder ska tas. Proceduren upprepas. När man slutligen, efter flera timmar, väntar på en sköterska som ska ge hunden uppvakningssprutan är det lätt att känna en viss desperation.

Alla (många!) i peronalen är trevliga, tillmötesgående och kunniga. Frågan är varför de vill jobba så?

Alla som liksom jag känner att det finns annat i livet än att vänta i undersökningsrum är välkomna till mitt alldeles eget djursjukhus som jag ska starta förr eller senare eller i nästa liv. Där tar varje veterinär emot en patient åt gången, där tar ett veterinärbesök så lång tid som prover och undersökning tar och där kan man räkna med att hinna med någon liten syssla mer den dag man har tid på djursjukhuset. Tills dess lär jag mig att ta med mig matsäck och en bra bok nästa gång.

Blog Image

Veterinärbesökaren till vänster, fortfarande med oklar sjukdom i ena bakbenet. Men med välröntgade ben.

Bondegradering

GenerelltPosted by Sanna Soleskog Mon, October 27, 2008 21:55:35

Nu ska jag skriva om några solklara sanningar, saker som varje mjölkbonde vet:

- Vanliga människor, d v s folk som inte är lantbrukare, arbetar extremt lite och anstränger sig aldrig.

- Spannmålsbönder arbetar nästan inget och särskilt under vinterhalvåret ligger de bara på sofflocket hela dagarna.

- Bönder som har slaktsvin jobbar knappt alls, har man suggor jobbar man lite, men inte överdrivet mycket. Att ha värphöns eller slaktkyckling faller, när det gäller arbetsbelastning, in under slaktsvinskategorin.

- Mjölkbönder med flera hundra kor har anställda vilket innebär att de mest sitter vid en dator och dricker kaffe. Har man mjölkningsrobot är det för att man av naturen är lat, eller inte kan jobba ordentligt.

- Bara de mjölkbönder som går upp klockan fyra på morgonen (eller tidigare) för att mjölka och aldrig har avbytare arbetar egentligen.

Blog Image

Att välja eller inte välja - det är frågan

GenerelltPosted by Sanna Soleskog Thu, October 23, 2008 21:06:14

Livet styrs för oss människor av alla de val vi gör. Och även om det kanske blir väl många val för oss, så förundras jag ändå över varför valet av mat har en så undanskymd plats för många. Matens ursprung och hur den har producerats och vad den innehåller borde rimligen vara viktiga för alla människor på det här ansträngda jordklotet. Den givna invändningen är förstås att vi inte orkar/hinner ta reda på och ta ställning till vad vi äter, att vi är för stressade av "vardagspusslet". Finns det tid? Finns det ork?

Bland en del andra småbarnsföräldrar verkar det finnas mycket kraft och tid över till att välja vad barnen och man själv ska ha för kläder. Då menar jag inte bara att skaffa bra kläder som man håller sig varm och torr i, utan om man ska handla danskdesignade barnkläder eller Polarn och Pyret och om man kan matcha orangt och rött. Varför inte fundera över om det är någon skillnad på en ekohönas liv jämfört med en burhönas, och vilken mjölk man ska köpa om man vill spara på regnskogen?

När man sedan kommit förbi småbarnsåren (och för en del även under tiden), så odlar man vinintresset. Inte konstigt, för vin är en spännande lantbruksprodukt, men om man har engagemang till det, borde det också finnas lite kraft kvar att göra val om den mat man äter? Ett gott vin är förstås en mer direkt smakupplevelse, men en smakupplevelse kan för de flesta av oss förstärkas eller störas av saker man vet hur det produceras - om man bryr sig om det.

Alla kommer säkert inte göra samma val som jag gör. Någon kommer tycka att koldioxidbelastningen har störst betydelse och välja kyckling före nöt. Helt ok, så länge man gör ett val. Kunskapen för att kunna välja finns där - precis som man kan hitta massor av information om spanska viner och märkeskläder. Frågan är bara om man söker den. Att välja att inte bry sig om hur vår mat produceras är att välja att ta mindre hänsyn till det här jordklotet och alla dess invånare.

Anka-ett framtidsyrke?

GenerelltPosted by Sanna Soleskog Fri, October 17, 2008 16:19:47

Vad gör en anka hela dagarna egentligen?

Blog Image

Efter att ha kvackat ut ur huset tar man dagens första bad.

Blog Image

Sedan kanske man måste gå på ankkonferens och diskutera världsläget

Blog Image

Sedan sitter man med sin bästa vän och ser ut över havet och funderar på livets mening.

Blog Image

Vad livets mening är? Kanske:

Blog Image

...att alltid se möjligheter. En vattenpöl kan vara en fin badsjö och tvärtom, det beror på hur man ser det.

grisar ska inte se på Äntligen Hemma

GenerelltPosted by Sanna Soleskog Thu, October 16, 2008 18:46:33

Blog Image

Först var det en jättefin hundkoja. Fast den stora grisen bodde i ett utbygge bakom, liksom en sommarstuga. Stjärna (den stora grisen) ska få renoverat till vintern. Men, när ingen hantverkare kom till grisen tog hon saken i eget tryne, och bände loss hela träpanelen fram. Men sen då, Stjärna? Hur ska du fortsätta ombyggnationen? Kan grisar hantera skruvdragare?

en riktig bonde går böjd

GenerelltPosted by Sanna Soleskog Thu, October 16, 2008 12:09:58

Nu har jag skaffat mig ett riktigt bonde-attribut, nämligen att gå med krökt rygg som en märla... Eller är det bara för bönder sjuttio + eller funkar det för trettiotvååriga också? Långvarigt klämd nerv i ryggen i kombination med en dag med alldeles för många tunga torvbalar =totalkollaps av ryggen/benet. Nu hoppas jag att kiropraktorn imorgon är utrustad med magisk kraft, så att det ordnar sig. För ovanlighetens skull har jag t o m blandat in Försäkringskassan - som egenföretagare är det oftast orimligt krångligt och svårt att få något tillbaka av det trygghetssystem som man betalar till, men att vara sjukskriven på 50 % när man går som en märla, de verkar rimligt.

Till glädjeämnena hör de tre nya ankorna som vi fått av djurkompisen Malin. Frejas anka heter Johan, min heter Alonzo och Vidar har gett sin det tjusiga namnet Rock'nRoll. Glada verkar de vara, har redan provbadat både dammen och samtliga fina vatten/lerpölar. Bilder på toppankorna kommer.

« Previous